Utskriven och min rädsla för slutenvården.

2010-05-14 @ 15:05:57

Smygbild från TNE.

 

Idag blev jag utskriven!

 

Jag är egentligen inte på topp, men när är jag någonsin det? Jag kände bara att jag ville hem idag och att jag inte har någonting att hämta på psyk, de erbjöd mig heller ingenting. Det fanns en kvinna, Anna, som faktiskt pratade med mig när jag erkände för henne att jag var rädd. Men som vanligt så brukar patienterna vända sig till varandra istället för vårdarna.

 

Inatt var det lugnt på Tillnyktringsenheten. "Det är för att systemet var stängt igår" sa personalen som väckte mig, det ligger nog lite sanning i det. Jag fick vara ensam bland mina böcker och skrivböcker, låta medicinerna verka. Den verkliga orsaken till varför jag la in mig förblir dold, det var bara så mycket, för mycket för att jag skulle orka prata om det. Men inläggningar innebär inte terapi, det innebär att det inte finns någon annan lösning. Mitt boende ville inte ha kvar mig i huset när jag mådde som jag gjorde, för här är det näst intill nolltolerans på droger och självskadebeteende.

 

I alla fall - idag kände jag att det var dags att åka hem, för jag kände att jag var tillräckligt stabil och att jag inte tänkte stanna en millisekund längre än vad jag behövde. Utskrivningssamtalet gick bra och jag nämnde för läkaren om hur jag blivit bemött i hopp om att det kanske skulle leda till att hon sa till personalen... Som att DET kommer hända, personalen och läkare håller varandra om ryggen. Kritik går inte igenom deras solida solidaritet.

 

Kan man utveckla en fobi eller möjligen posttraumatiskt stressyndrom av att bli och vara inlagd? Isåfall tror jag att jag gjort det. När jag går förbi avdelning 2 för att komma till min läkares kontor så får jag yrsel, illamående och panikkänslor. Jag har sett så mycket skit där, blivit behandlad som skit och mått skit när jag varit inlagd. 2008 var jag inlagd sammanlagt mer än 6 månader och missade hela mitt liv känns det som. Jag har bara blivit bältad en gång, fått Cysordinol och Stesolid i injektionsform en gång men det räckte för att göra mig livrädd för att hamna där igen. Och Johannas självmord på avdelningen, att varit där när det hände, har såklart berört mig djupt. Jag går jämt och är rädd för att någon ska ta livet av sig, är någon inne på en toalett lite för länge så skriker jag.

 

När en patient i vintras berättade om ett självmordsförsök hon gjort som inte personalen visste om så trodde jag att jag skulle tuppa av på grund av paniken som drabbade mig. Jag är bränd. Patienter öppnar sig gärna för varandra, på gott och ont, men när jag i förtroende fick höra att en patient fått en skruv uppkörd i sitt underliv och att hon hade ont men inte fick berätta för personalen så bröt jag ihop, skrek på personalen men kunde inte säga vad som hänt eftersom personen varit noga med att få mig att förstå att jag inte skulle säga någonting.

 

Gissa varför jag de senaste åren blivit släpad till slutenvården med polis, sparkandes och skrikandes och spottandes?

 

Jag är färdig med det här livet, det här icke-livet som psykpatient men sanningen är att jag inte kommer undan min egen ångest. Mina minnen blir jag inte heller av med. Därför försöker jag blicka mot framtiden, men jag vet inte vad jag ser, det är för grumligt. Jag låter tiden gå istället.

 

Men NU, idag, så mår jag tillräckligt bra för att vara hemma. Marika ska färga håret på mig, sätta i lite svart i underhåret. Det kan bli snyggt, vem vet? Hoppas också att vi hinner sätta i extremtoningen jag fått av Malin och Sandra, för att ge det röda en extra lyster. Bilder kommer sen!

 

Ikväll blir det film och mys.

 

 

 

xoxo Saari
Kommentarer
Postat av: Eriiza

Vad har du för mediciner just nu ?

2010-05-14 @ 15:44:20
URL: http://eriiza.webblogg.se/
Postat av: ♥ Tjelsi - så kan det gå när inte haspen är på ♥

det är klart att jag fortfarande vill :)

2010-05-14 @ 17:14:28
URL: http://tjelsi.com
Postat av: Saari

Eriiza: Jag antar att det är av nyfikenhet du frågar? :) Jag äter just nu Lyrica, Seroquel, Xanor Depot, Stilnoct, Xanor vid behov samt Orudis Retard och Alvedon mot min värk.

2010-05-14 @ 18:33:05
URL: http://dissociativ.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: