Igår var jag, Mary och mamma i stan och shoppade. Jag önskar att jag varit trevligare och orkat mer än jag gjorde, alltid ska andras planer grusas för att Saari inte orkar, får ångest eller ont i ryggen och så vidare. Jag hatar verkligen att mitt humör och min energi tycks vara totalt okontrollerbar. Så förlåt, alla som råkat ut för en Saari som blir gnällkärring eller grinig 5-åring.

MEN. Stort men. Vi åkte och tittade på en lägenhet som jag anmält intresse för hos Bostaden, och vi blev visade av tjejen som knappt ens hade bott där under den tid hon haft lägenheten. Det var ingen liten hall vi steg in i, för lägenheten har varit handikappanpassad (men är det knappast numera). Det var fräscha tapeter och jag blev fullkomligt kär i vardagsrummet som var stort och luftigt, hela lägenheten är lite mer än dubbelt så stor som den jag har på kvinnoboendet för bara 5-600kr extra i månaden. El tillkommer. Några minus var att duschen inte var direkt estetiskt byggd och att köket kunde varit bättre utrustat, men det kan jag leva med.

Jag kände efter, visualiserade mig hur det vore att bo där. Tänkte fram möbler, bokhyllor, det stora klätterträdet som jag ska ge Mischa och eventuellt Amina. Tänkte på hur jag skulle ta emot besök av vänner och av Mary och hennes Puff, på de nya möblerna jag skulle behöva köpa, att det skulle bli ett eget riktigt hem. Jag älskar mitt boende, men jag vill gå vidare nu. Jag tror att det är dags.

Så jag bestämde att jag skulle låta ödet avgöra. Jag hade för mig att jag låg på tredje eller fjärde plats för att få lägenheten, men det visade sig när vi kom hem att jag låg på andra. Och idag - vinnarmailet. Det känns så skönt! Ödet vill ha mig där.

Idag har jag mått väldigt bra. Jag slocknade tydligen på mindre än en minut igår, jag var så trött. Mamma väckte oss på förmiddagen och jag önskade att jag fått sova vidare, men såklart fick vi stiga upp för att vi planerat en utflykt.

Mamma, Åke, Mary, Maari och jag åkte till Häggströms modehus och kollade på kläder. Till skillnad från igår så gick det superbra för min del och tillslut avbröt Mary mig med att påpeka att det nu var hon som blivit gnällig 5-åring. Vi åkte hem och nu har jag en lite större garderob. Det gillas.

Fast bäst var att spendera tid med människor som jag älskar.

Vi åt finmiddag, pappa fyller nämligen år idag. 61 starka år.

Imorgon ska jag och Mary in till stan igen, vi tar en buss på eftermiddagen. Jag sitter och funderar på flyttlådor och sådant, jag kan verkligen se framför mig att jag packar låda efter låda med böcker och porslin. Men jag vet också att jag måste ta det lugnt. Jag kan i princip flytta in när jag vill, men jag har planerat det till slutet av januari med mina föräldrar. Packandet kan jag sköta själv, men såklart i godan ro och inte under stress, men det blir en riktig kraftansträngning när mamma och pappa ska hjälpa mig flytta alla stora saker från en lägenhet till en annan.

Januari brukar vara min svagaste punkt rent psykiskt. Nu känner jag mig själv tillräckligt väl för att veta att jag måste ta det lugnt för att inte bli sjuk. Det är nog det jag oroar mig mycket för när det kommer till den nya lägenheten, att bo helt ensam känns inte särskilt jobbigt och inte heller att ta hand om två katter - det kommer gå utmärkt - men när min ordinarie läkare är sjuk och jag är rädd för den här hemskt mörka vintern så blir jag orolig. Jag vet bara att statistiken säger att jag varje vinter lyckats bli inlagd på slutenvård och det tänker jag göra allt för att slippa. Det enda jag kan göra är egentligen att undvika stress i samband med flytten och få boendestödet att funka och alla papper inskickade.

Men först; nyårsafton. Jag ska fira den hos Mary med människor jag tycker om och längtar efter att träffa. Jag ska ta med mig min gitarr och så ska det eventuellt spelas Chocolate Russian Roulette, Singstar och Hur fan visste du det? Fast jag tror att alla kommer att sitta och leka med var sin katt och slåss om vem som ska få leka med kattungarna. Anyhow så blir det kalas!

Det känns som att 2011 kan bli ett riktigt bra år.