Jag lider av sviterna från Carros död. Jag kan inte låta bli att föreställa mig hur det hela gick till, från det att hon tog tabletterna till det att personalen kom in i hennes lägenhet och gav mun mot mun-metoden. Jag tror inte att jag någonsin kommer förstå. Var hon inte odödlig?

Igår fick jag veta att min läkare har blivit sjukskriven i ett halvår. Idag ringde jag behandlingscentret jag tillhör och frågade vad som hänt. Han hade fått en hjärtinfarkt på torsdagkväll.

Jag la på, gick och speglade mig, la på smink och kände hur något tog över mitt huvud. Samma torsdag hade jag träffat honom och vi hade pratat om hans tillstånd. Jag minns att jag kom hem till mig där Mary väntade, skrattade och sa att vi mest pratat om doktorns hälsa den här gången.

Jag vet att det finns ett ord för det, när man tror att någonting beror på saker man gjort eller sagt eller bara tänkt. När det inte känns som en slump. Magiskt tänkande, jag vet att det finns en benämning på det jag känner inom psykiatrin. Ändå var det så verkligt och jag ringde än en gång till behandlingscentret.

Min terapeut sa till mig att det absolut inte var mitt fel. Mary sa att det inte kunde vara mitt fel. Jag vill tro dem, men det känns inte så. Jag försöker övertala mig själv att det inte har någonting med mig att göra, men hur ska jag egentligen kunna tänka på annat sätt?

Vi skulle ha familjesamtal i januari, men det kommer inte bli av. Det känns skrämmande att jag just fått en ny diagnos som ingen riktigt förstår, jag vill göra mina föräldrar delaktiga i min vård men nu måste vi vänta ett halvår.

Jag är livrädd för att en annan läkare ska svepa in och ändra på min medicinering. Jag vet ju inte hur jag skulle reagera. Jag höll Marys händer igår och bad henne stå ut om det skulle bli så, snälla stå ut med mig. Jag har världens bästa flickvän och vi kan få saker att funka, men petar någon i min medicinering så kan det bli en belastning för oss båda.

Det där tidsfönstret som man pratar om inom DBT. Jag tar och förminskar det till julafton, sedan ökar jag till nyår. En dag i taget.

För jul är bra och fint och trevligt. Jag ser verkligen fram emot det. Ikväll kommer min bror, det är det bästa med julen! Den förlorade sonen kommer tillbaka.