Fangirl!

Ojoj, vilket mod jag frambringade igår. Jag har väldigt svårt för folkmassor, men en stor kärlek till livemusik. Dessa känslor krockade igår, precis som nästan alla gånger jag sett ett mer eller mindre känt band spela.

Men igår gav jag mig fan på att jag skulle stå längst fram. Kanske var det just det som räddade mig från att få en panikångestattack. Jag stod vid kravallstängslet med kameran redo och njöt av Amanda Jenssens spelning. Tricket är att aldrig titta bakåt. Jag slängde en blick bakåt och såg den stora massan av människor men kollade sedan inte bakåt mer. Det gick faktiskt mycket bättre än jag kunnat föreställa mig.

Och som vanligt; när musiken går igång, när bandet börjar spela, då trollbinds jag. Det finns inget bättre än livemusik. Det är den bästa drogen man kan tänka sig.

Men efteråt var jag frusen, stel och blev rätt sur när Amanda inte hann skriva autografer så jag gick hem och kollapsade i soffan. Det hade ändå varit värt det. Jag är hemskt glad att jag for. Och som tur är så bor jag alldeles intill resecentrumet där festligheterna hölls igång. Tyvärr missade jag Sahara Hotnights men jag var totalt nedkyld, det tog... fram till natten innan jag var varm igen.

Idag ska jag träffa Thomas (min läkare), och sedan träffa Lynn. Men först måste jag duscha!