Snygga Yumeko med en trött Devin på axeln.

Idag tog jag mig med lite oro i magen till Sandra för att umgås, träffa det senaste tillskottet till familjen och byta presenter. Hon fyllde år i slutet av januari, och jag i slutet av mars, men jag har inte varit tillräckligt bra för att få till en träff. Faktiskt, så är Sandra den första vän jag träffar utanför Hera på ett halvår.

Hur som helst, att cykla genom stan var inte så farligt som jag trott och när jag kom till Sandra kände jag mig som hemma, som alltid! Jag fick kramar, te och kattgos. Jag hade verkligen det jättetrevligt. Devin var otroligt gullig och väldigt trött, medan Siri var mammig och skrek hela tiden.

- Alltså, är det en katt som är trasig? klagade Sandras pojkvän. Hon var helt galen men det blev bättre när hon fick på sig "tvångströjan", en tröja som Sandra gjort till henne för att skydda stygnen på hennes mage eftersom hon nyss blivit stereliserad.

Devin och jag <3

Sandra fick ett ljus som doftar vanilj av mig, samt en trasa där det står "Din mamma jobbar inte här". Av Sandra fick jag brevpapper som SKREK Saari, det var riktigt fint! Dessutom fick jag en nyckelringsaktig grej som man kan använda till lite allt möjligt om man känner sig kreativ.

Men Devin mådde inte riktigt bra, jag fick fara hem när den lille kissen kräktes på badrumsmattan. Stackare! Mamma och pappa fick ta hand om det. När jag cyklade hem kände jag mig fylld av glädje, för Sandra är en av mina finaste vänner. Det går verkligen att prata om allt mellan himmel och jord med henne, även om det var länge sedan vi träffades. I heart her!

Familjelycka <3