Det är pinsamt att säga det, men jag var uppe rekordtidigt idag - redan innan 09.30. Sovmorgon för de flesta, men inte för mig. Vi hade ett kort möte, jag, Angelica och Marina, min socialsekreterare. Vi bestämde att jag skulle få boendet på Hera förlängt med 3 månader och det var som inget snack om saken. Jag berättade för Marina vad jag har för mig nu för tiden, med terapi och andra åtaganden. Jag uttryckte att jag faktiskt inte visste vad jag skulle göra av DBTn, de tyckte att det var klart att jag skulle få byta terapeut och jag önskar att deras åsikter hade någon påverkan på beslutet.

Jag hade tänkt lägga mig igen efter mötet, men lät bli. Angelica vill att jag ska upp imorgon också, vi får väl se hur det går med det. Men jag njöt verkligen av morgontimmarna, ljuset ute var helt annorlunda. Jag fick ett ryck och klädde mig i tights, kjol, linne och en top över det. Sminkade mig och satte tiaran på huvudet. När Louise kom frågade jag om hon kunde följa med mig på bibblan och det kunde hon.

Jag kom på att jag behövde och förtjänade att shoppa, så vi passade på att gå runt i lite affärer i centrum efter att vi cyklat dit. Först gick vi på H&M (enbart för sminket, jag köper inte kläder där), sedan Lindex och slutligen Kappahl. Resultatet av idag:

* Två kjolar från Kappahls barnavdelning. Tack Mariesan för tips!
* Stickade gråa benvärmare med rosett.
* Ett par strumpbyxor.
* L´oreal Explosive Mascara.
* Röd läppenna från Viva la Diva.
* Lite ramar som jag fick gratis.
* Cigg (inte på bild).
* Vanilla Coke (inte på bilden).

Sedan gick vi vidare till bibblan där jag lämnade tillbaka böcker och lånade nya. Det blev Shattered mirror och In the forest of the night, båda av Amelia Atwater Rhodes och När natten är som mörkast av John Marsden samt två filmer, En obekväm sanning av Al Gore och Tystnaden av Ingmar Bergman. Så nu har jag lite att bita i.

När jag kom hem var jag trött men nöjd, extremt glad över att jag hittat kjolarna. Tack Mariesan! Jag skulle aldrig komma på idén att ens titta på barnavdelningen, jag som är större än störst. Ändå passade kjolarna och Louise tyckte att de passade min person också. Kul!

Dessutom insåg jag, väl hemma, att jag inte haft någon panikattack på stan. Visst stack det lite i bröstet på bibblan, men det blev ingen dödsångest av det. Varför jag kände av lite ångest på bibblan var för att ungdomarna stirrade på mig. Jag avskyr att gå till ungdomsavdelningen där, för det sitter alltid översittare i sofforna som säkert aldrig öppnat en bok de senaste 10 åren om det inte varit en mangabok. Kanske är det jag som får obehagliga minnen från gymnasiet när jag ser dem och känner blickar som inte finns, men jag förstår ju att det kanske var svårt att undvika att se mig och stanna med blicken ett tag. Jag var svart/rödklädd, hade kortärmat och är stor som en flodhäst. JAG skulle stirra på mig själv. Men de lät och såg elaka ut och jag mötte en av killarnas blickar. Han vände tillslut bort blicken. Jag borde stirra tillbaka oftare och låtsas att jag är bättre än dem. Inte för att det är så, men för att jag inte ska slås av föraktets stank och falla till golvet. Då skulle jag ju inte heller kunna ta mig därifrån.

Människor är i regel inte snälla, därför väljer jag ut de bästa. Jag hoppas också att de väljer mig aktivt.