Satt uppe igår och såg Fugelsang landa. Det var det mest värdelösa jag varit med om. En timmes diskussion som i och för sig stundtals var intressant, och sedan landade de på jorden. Som en vanlig flygplanslandning. Helt värdelöst. Jag kunde ju sett det på nyheterna idag istället om jag nu behövt se.

Dagen var som ganska dödsdömd från början. Jag skulle egentligen åka med Hera och hälsa på CKay, men när personalen kom och knackade på imorse ändrade jag mig. Jag hade en dålig känsla, som om jag var bakis från igår, och flera timmar i en bil skulle jag bara inte fixa. Jag var rädd för att få panikångest, dessutom kan jag inte sitta särskilt länge i en bil på grund av höften. Vinkeln blir helt fel för mig och det gör ont, plus att benet domnar bort. Jag sitter som om jag hade parkinsons.

Det kändes inte bra att säga nej till att åka. Inte alls. Men det skulle inte gått bra.

Istället följde jag mamma och pappa till sjukhuset för att träffa farmor. Hon ligger på onkologen och det stank cancer på avdelningen. Jag minns den doften från när min bror var sjuk. Farmor hade fått en portakart för att de lättare skulle kunna ta prover, och det hade Åke också. Jag drabbades av yrsel när hon visade var den satt. Det var läskigt.

Hon mådde hyfsat bra trots omständigheterna, men hon har ingen aptit. Inget tycks smaka. Och läkarna funderar på att skriva ut henne vilket bara skulle resultera att hon blir inskriven igen. Nä, jag hoppas verkligen att hon får stanna.

Jag kom hem och la mig på soffan. Någon har dragit ner rullgardinen, jag försökte verkligen rycka upp mig och tänka positivt men det funkade inte. Jag förstår inte riktigt. Det här är bara en såndär dag. Det blir nog bättre imorgon. Jag behöver bara en ny dag, bättre start och bättre förutsättningar.

Ska förresten börja pimpa min blogg med lite bilder och sånt. Kanske videobloggar, men jag är för blyg. Det enda jag känner mig riktigt trygg med är mina ord, men antar att det skulle bli lite intressantare med bilder, i bästa fall förstärker det bara texten. För det är orden som är min konst.