Idag ringde jag Ing-Marie och frågade om hon fått mitt mail. Det hade hon. Vidare frågade jag vilken tid på onsdag som jag skulle träffa Thomas varpå hon sa att Thomas inte har tid i veckan.

Borde jag vara förvånad? Nä. Arg? Absolut. Jag bet mig i läppen men kunde inte låta bli att fräsa att det är oacceptabelt och att han kommer att anmälas för det här. Jag antar att IM inte får säga vad som helst till mig, typ att det är rätta takter eller att hon tycker att det är dåligt av min läkare att inte ha träffat mig ännu, för hon sa ingenting mer än att det är ”tråkigt”.

Nu sitter jag och funderar om jag verkligen skulle kunna gå igenom med en anmälan. Jag vet vad jag har att säga men inte hur jag ska börja. Jag har tagit fram datumen som jag varit inlagd och när mitt LPT trädde i kraft och sedan togs bort och när min LPT-permission började. Det är en början i alla fall.

Jag känner mig sviken och besviken.

Ikväll orkar jag inte. Ikväll vill jag ta alla medicin jag får och mer bara för att inte tänka. Ikväll vill jag fly.

Men jag tänker såklart inte fly. Jag tänker svälja det här. Men tro inte för EN SEKUND att jag inte tänker spotta efteråt.