Vill skriva om Svante idag också. Nästan all min tankeverksamhet går till honom.

Dagens läge: Lite blek om nosen och jättesur för att han tvångsmedicineras två gånger per dag. Jag blir så ledsen, när han ser mig så smyger han snabbt iväg. Jag försöker lämna honom ifred, men att ge medicin är oundvikligt och plågsamt. Om han bara visste att vi inte heller tyckte att det var särskilt hippt! Han är definitivt bättre än vad han var i helgen men ändå inte sig själv. Han äter lite men inte mycket, men springer ut och in i alla fall vilket visar att han ändå har mer energi än förut.

Älskade älskade lilla skrutt. Om kärlek bara kunde bota. För vi har enormt mycket kärlek för vår lilla ögonsten och diktator.

Jag vill att provsvaren ska komma NU och inte nästa vecka. Jag vill veta hur det kommer bli, jag vill veta när jag bara kan släppa allting.

Ikväll har han legat i soffan när vi sett Simpsons och till min stora förskräckelse så kurrade han inte när jag gosade med honom. Är han så arg på mig? Är han rädd?