Inatt sover jag inte, har inte sovit en blund än och klockan börjar bli morgon. Det har varit kvalificerat KAOS i mitt huvud ikväll, men nu börjar jag komma till sans. Jag känner mig bara så förbannat ensam. Alla som frågar vad som står på kommer inte få ett svar, inte för att jag inte vill berätta utan för att det är för komplext. Jag kan inte prata om Det Onämnbara.

Det här är min last att bära.