Idag har jag sysslat en del med att föra över texter jag har skrivit till bloggen. Ni är alla välkomna att kommentera, för det är ju därför jag satt ut dem. Skriva är min passion, mitt kreativa uttryck.

Bland mina texter snubblade jag över ett dokument som hette "Januari" och jag öppnade den för att se vad tusan jag skrivit. När jag börjar läsa inser jag att det är en text som jag för lite mer än ett år sedan började skriva och som blivit ca 30 sidor långt än så länge. Det omfattar en period på 3 månader, från januari 2008 till april 2008. Jag var under den tiden inlagd på psyket och kämpade hårt med ambivalensen över huruvida jag skulle leva eller inte, ångest, självskador och självmordsförsök, bruk av narkotikaklassade mediciner och gränspsykoserna. Jag var hemlös och bodde på psyket, och avdelningen var så överbelagd att jag kände att jag inte hade någon plats där eller ute i verkliga livet. Det är en lång ifrågasättande text om hur dålig vården är.

Jag minns att jag skrev det där som självterapi, för det var en väldigt traumatisk tid för mig. Det var också då Johanna dog. 3 månader och tusen händelser, de flesta bortsorterade för att de viktiga ska lysa fram.

Jag började läsa vad jag skrivit, började redigera och rätta stavfel och felaktika meningsuppbyggnader. Det är vad jag sysslat med nästan hela dagen. En tanke om att ge ut det fanns där för länge sedan, och nu när jag återupptäckt texten kommer tanken tillbaka. Jag skulle kunna skriva färdigt och ge ut den via vulkan.se till exempel. Men isåfall skulle jag göra det under pseudonym, inte för att jag inte står för texten utan för att jag helt enkelt inte vill att fler än de närmaste ska veta att det handlar om mig. Och jag vill inte att boken skulle kunna hamna i fel händer. Förhoppningsvis behövs inte mitt eget namn för att den ska hamna i rätt händer.

Jag vill ge ut böcker. Min ambition är att skriva i framtiden. Jag vill inte bli en Sofia Åkerman eller Berny Pålsson, det blir ingen blodig självbiografi - inte än på en herrans massa år i alla fall. Någon gång kanske jag vill eller behöver skriva om det men det skulle vara för att sätta psykiatrin i perspektiv och ge kritik mot bristerna i vården. Jag är inte säker på om mitt eget namn skulle behövas där heller.

Vad jag vill är att skriva fiktiva böcker som skulle kunna vara verkliga.

Kanske någon gång i framtiden... Jag måste hur som helst hålla i min dröm, för har jag ingen dröm, vad har jag då?