Är det mig ni älskar, eller är det sjukdomen? Får ni en kick när jag är destruktiv? Skulle ni älska mig om jag var frisk? Ser du mig bakom mina ärr och ser du mig bakom sömnmedicindimman i mina ögon?

Knappast. Inte ens jag gör ju det. Inte alltid i alla fall.

Jag gräver i mitt förflutna. Hittar ett skrivblock från 2005 där jag har med hjälp av en socionom vid namn Linda Hjelte fått en egen lägenhet. Ändå blev jag lite besviken på min hjälte, hennes efternamn betydde ingenting. Men hon gjorde vad hon kunde i alla fall.

Jag var sjukskriven och skulle börja i skolan igen. Bland allt klotter i spiralblocket finns allt mellan början på olika noveller, korta suicidbred, recept på kakor, ännu mer påbörjade noveller och även en romanidé inkluderat detaljerade karaktärer och en summering på vad boken skulle gå ut på.

Det dyker upp dagboksanteckningar ibland, och bara texter utan något speciellt syfte och ett dussin brev som aldrig blev postade. Redan då, just när jag börjat smaka på ordet borderline, så skrev jag tydligt om dissociativa upplevelser och även gränspsykotiska upplevelser.

Men början är ändå mest intressant, för där står ett påbörjat brev till Berny Pålsson. Jag hade väl antagligen just läst hennes bok och hade aldrig läst något liknande. Jag kände igen mig i mycket medan annat var totalt främmande. Nu är det ju tabu att ha tiara, skära sig och tusen saker till, samtidigt som det är otroligt tabu att överhuvudtaget gilla författaren. Idag är jag fortfarande i beundran av en ung tjej som skrev en bok eftersom det var det jag ville och fortfarande vill göra, men resten kan diskuteras. Känner inte personen men jag är ju en sån jävla sucker för skvaller! Men jag dömer ingen. Inte så mycket i alla fall. Men då betydde boken massor för mig, den hade öppnat en helt ny värld.

På nästa blad har jag skrivit upp alla böcker, facklitteratur och filmer jag måste sluka. Och det har jag gjort också. Vissa tycker att jag ska lägga undan alla ”psyk-böcker” men psykiatri och psykologi är ett genuint intresse som i grunden är oberoende på om jag mår bra eller dåligt.

Men självklart läser jag om alla mina favoriter när jag mår som sämst.

Nu lämnar vi memory lane och återgår till nu... Idag. Jag blev väckt klockan åtta och fick käka frukost med snickaren som gör om köket, sedan kom mammas gympakompisar och började spela gympamusik på hög volym, men jag gick och la mig och sov. Jag var så trött. Hela dagen har jag varit en sömngångar, det har inte lättat än och det är kväll.

Min familj är förmodligen bättre än din och gudarna ska veta att jag uppskattar dem för det som de gör.

Men ändå...

ALL I WANT IS A MIRROR
SO I CAN SEE THIS SO CALLED BRIGHTER DAY
I`M WATCHING ALL THE WORLD CRAWL BACK AGAIN
WATCHING HOW IT BLOWS ITSELF AWAY

THAT`S ALL I WANT

ALL I WANT IS DESTRUCTION
I WANNA SEE IT CRUMBLE BENEATH MY TOES
SMELL THE WAY MY SORE EYES BURN AWAY
I WANNA SEE IT ALL TODAY

THAT`S ALL I WANT

ALL YOU WANT IS TO BE ME
SO YOU CAN SCREW ME UP
AND DON`T GIVE A DAMN
`COS I`M A CRAZY LITTLE DAISY
TO VILE TO BREATHE
THAT`S ALL THAT I CAN HAVE TODAY